- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
220

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men däremot har jag även passerat ställen som samma
hjord totalt ödelagt.

Det är rent av otroligt, hur stora områden dessa jättar
på kort tid hinna trampa ned.

Vid en noggrann undersökning av en plats kom jag till
det resultatet, att den inte hade tjänat till betesplats, utan
att djuren här hade anordnat en liten lek.

En sådan lekplats ser för visso förskräcklig ut.

På långa sträckor är gräset borta, träd och buskar
uppryckta med rötterna och allting nedtrampat.

Stora grästorvor med vidhängande jord- och
sandklumpar hade slitits ur marken.

Detta sker dock icke utan ändamål.

Bekant är även att elefanterna spola vatten och spruta
sand på varandra, vilket är en rent hygienisk åtgärd.

Elefanten tolererar mera sällan maskhackaren på sin
rygg, eller rättare sagt maskhackaren undviker elefanten,
emedan den långa snabeln är alltför rörlig och de flaxande
jätteöronen skrämma bort fåglarna.

På och i elefantens hud, som är mycket fårig, uppehålla
sig en mängd parasiter, som utgöra en stor plåga för
tjockhudingarna, liksom fallet är med flodhästen,
noshörningen, buffeln och andra av stäppens djur.

Därför spruta elefanterna vatten och sand på varandra
och vältra sig i morasen, i likhet med noshörningar och
flodhästar, för att driva bort och tillintetgöra plågoandarna
1 sin kropp.

Man måste ha åsett, hur klokt elefanterna gå till väga,
när de 1 stället för sand endast ha grästorvor till sitt
förfogande.

Endast på sandig mark uträtta de denna syssla.

Med snabeln fatta de en knippa gräs, rycka upp den med
roten, vid vilken fortfarande en del torr jord och ännu
torrare damm sitter kvar. Skickligt slunga de den stora
klumpen i luften, och genom vikten av den därvid sittande
jorden faller torvan med roten nedåt direkt på jonglörens rygg
och strör ut jord och damm över huden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free