- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
224

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den som det ej blivit förunnat att se negrer äta, har
svårt för att tro en, om man fullt sanningsenligt talar om
vad en sådan svarting förmår förtära. Jag hade män i mina
safaris, som utan vidare kunde äta 12 kg. kött på en enda
dag.

Om en elefant, noshörning, flodhäst eller buffel blev
skjuten och jag lät vildarna taga hand om allt köttet, åto de
upp det på otroligt kort tid.

Min förare, Bhol Mnungi, kunde på fastande mage
förtära 1½ å 2 kg. kokt eller stekt kött, och det var rent av
komiskt att se, hur hans mage blev rundare och rundare ju
längre dagen framskred.

Medan jag i Indien kunde inringa och fånga hela
hjordar av elefanter var det i Afrika endast möjligt att fånga
enstaka vuxna djur. Under den panik, som uppstod genom
mina och mitt folks improviserade tjut, läto sig verkligen
en gång två djur fångas i groparna.

De afrikanska elefanthannarna äro ytterst misstrogna.

De ha jagats i årtusenden. Under denna nästan oändliga
tidrymd ha de lärt sig att känna igen sina förföljares olika
knep, och i deras hjärna har bildats en särskild
försvarscell.

Med försiktighet beträda hannarna nya vägar! Ehuru
det även om elefanten påstås, att dess syn är svag och föga
lämpad att upptäcka föremål på långt håll, är detta dock
ej alldeles med sanningen överensstämmande. Säkert är
emellertid, att luktsinnet är mycket starkare utpräglat och
sätter djuret i stånd att mycket fort och på stort avstånd
vädra fienden människan.

I detta sammanhang vill jag nämna ett särskilt
intressant fall:

Vi hade i flera dagar förföljt en hjord, och omsider
gjorde djuren halt.

På några kilometers avstånd från dem slogo vi upp ett
provisoriskt läger i närheten av en flod. Vid en bukt — där
mera vatten hade samlats än i den nästan uttorkade
flodbädden, och som tycktes mig vara en lämplig plats att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free