- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
225

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omgärda med några fallgropar — grävde vi ett antal sådana
och övertäckte dem med grenar, buskar och sand.

Från bukten förde en rätt brant sluttning upp till krönet
av strandremsan. Jag var säker på att tjockhudingarna
tidigt på morgonen skulle uppsöka vattnet och stiga ned för
den bekvämt sluttande vägen till floden.

Mina män skulle ligga gömda på motsatta stranden och
plötsligt upphäva ett högt skrik, sedan hjorden församlats
vid vattenstället. Jag visste, att de uppskrämda djuren då
inte skulle skynda tillbaka samma väg de kommit utan i
panik fly den närmaste vägen upp; därvid måste något av
dem störta ned i en av groparna.

Sent på eftermiddagen hade fyra gropar hunnit grävas
och övertäckas. Dessa fällor äro aldrig längre än tre eller
bredare än en meter och utvidga sig nedåt. Djupet uppgår
likaledes till tre meter.

Utrymmet är så trångt tilltaget, att djuret knappast kan
röra sig i sitt fängelse.

Denna åtgärd är nödvändig, för att fången inte skall ha
någon möjlighet att fly.

Oavbrutet iakttog jag hjorden med min kikare från
toppen av ett träd.

Sent på eftermiddagen märkte jag, att djuren blevo
oroliga och ofta svängde snabeln mot väster.

”Vad står på?” tänkte jag men kunde inte upptäcka
något, fastän jag spanade över hela trakten.

Plötsligt trumpetade en gammal elefanthona, varpå hela
truppen satte sig i rörelse. Efter en stund började djuren
på att springa. De flydde mot öster, och jag visste nu, att
hela mitt arbete varit förgäves.

Jag klättrade hastigt ned från trädet, gav mitt folk vissa
förhållningsorder, svingade mig upp på min häst och
galopperade efter de flyende djuren. Snart måste jag
emellertid uppge förföljelsen på grund av de ohyggligt täta
törnsnåren.

Missmodig vände jag om.

Mitt folk var uttröttat, och jag kunde därför inte begära,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free