- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
226

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de skulle bryta lägret. Jag ville låta dem vila ut till
morgongryningen för att sedan ta upp förföljelsen på nytt.

Orsaken till elefanternas flykt kunde jag under två
timmar inte komma på det klara med.

Mitt folk höll just på att koka mat, när jag fick känna
lukten av brandrök. Den kunde omöjligt härröra från
kokgroparna.

Snart skulle jag få den förskräckliga förklaringen.

Stäppen stod i brand!

Rökmolnen voro ännu långt ifrån oss.

Jag klättrade åter upp i trädet och spanade ut över
nejden. Minst tre kilometer västerut stodo, gräs, buskar och
träd i brand.

De vilda djuren kommo redan i stora skaror flyende
genom det höga gräset: bufflar, antiloper, gaseller, zebror och
många andra djur — alla flyende för lågorna.

De trängdes och manade på varandra. Leoparder sprungo
mitt ibland springbockar och buffelhjordar. I farans stund
rådde fullkomlig borgfrid.

Det dånade i jorden av bufflarnas hovar.

Nu såg jag tre lejon jaga fram med kraftiga språng.
Högt uppe i luften flaxade gamar och andra fåglar.

Världen tycktes gå sin undergång till mötes.

Vi bröto hastigt upp och skyndade över till motsatta
flodstranden, där vi slogo läger på en höjd bakom några kala
klippor.

Jag kände mig riktigt kuslig till mods vid tanken på
elefanternas luktsinne, som för mer än två timmar sedan
vädrat branden och förmått dem att i rätt tid ta till
flykten.

Jag har redan nämnt, var och hur man på bästa sätt
anlägger fångstgropar. Mestadels sker detta vid ett
vattenställe.

En hanne går aldrig i fällan, det har jag tyvärr ofta
nog måst erfara. Dessa viktiga herrar äro nämligen ytterst
kloka och slipade.

Medan elefanthonorna, som blivit förvirrade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free