- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
235

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktighet. Tvärtom har jag hos de av mig fångade
exemplaren kunnat övertyga mig om motsatsen.

Den Sumatra-tapir, en hona på 2.45 m längd, som jag
en gång fångade, födde några veckor efter
tillfångatagandet en unge. Det var rörande att se, hur modern tog sig
an barnet och vårdade det.

Honan var tillsammans med ett antal tama djur inhyst
på en stor djurgård. Jag hade ingen aning om att hon var
dräktig, då den klumpiga kroppen inte företedde någon
ovanlig förändring.

Ett hörn av gården beskuggades av några lummiga träd.
Där började nu tapiren reda i ordning ett bo åt sig till sin
nedkomst. (Vi upptäckte detta ställe, först när ungen var
några dagar gammal.)

En av mina män rapporterade, att tapiren i flera dagar
legat gömd bland buskarna och betett sig på ett
besynnerligt sätt.

Den rusade i sitt raseri på alla andra djur, som närmade
sig dess viloläger, och bet av handen på en nyfiken apa,
som hade trängt sig alltför djupt in bland buskarna. Även
vakterna anföll djuret, och när jag en gång själv vågade
mig för nära buskarna, överföll det även mig och gav mig
ett ordentligt bett i ena vaden. Som tur var hade jag
läderdamasker på mig, annars hade såret blivit ganska stort.

Jag befallde, att man skulle iaktta försiktighet och räcka
in maten till djuret medelst stänger.

Tre hela veckor stannade tapiren kvar i sitt gömställe
och hindrade vem det vara månde att närma sig, Om jag
någon gång gick i dess närhet, kastade jag alltid in några
godsaker bland buskarna. Till svar fick jag en fnysning
och emellanåt ett gällt skrik.

Hur stor blev inte min förvåning, när jag sent en afton
från mitt fönster tittade ut över gården och plötsligt fick
se, hur tapiren, åtföljd av en liten rultande varelse, kom
gående fram över gården.

Detta var alltså gåtans lösning!

Alla ännu vakna djur veko undan för mor och barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free