- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
236

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En liten, mycket ung björn närmade sig paret men tog
genast till flykten, när modern frustande och tjutande gick
till angrepp mot den.

Den unga tapiren blev mycket tam och i sina
kärleksbevisningar mot mig rent av besvärlig.

Då jag alltid närmade mig modern med hjälp av
godsaker, återvann hon snart sitt gamla förtroende till mig och
tillät efter någon tid, att jag tog ungen på armen.

Gav jag modern ett bröd eller en frukt, bet hon genast
sönder det och lade fram småbitarna åt ungen. Socker var
tapirbarnet mycket begivet på. Fick ungen syn på en
sockerbit i min hand, gav den inte modern tid att först ta den
utan gjorde med en snabbhet, som man aldrig kunnat tro
den om, ett högt språng och snappade åt sig den söta biten
ur min hand.

Om jag visade mig på gården och ungen då fick syn på
mig, kom den genast framspringande till mig, trängde
undan alla andra bettlare, särskilt de påträngande aporna och
björnen ävensom myskdjuret och ville, att jag skulle ta upp
den på armen.

Oavlåtligen utstötte den gälla skrik, och om jag äntligen
tog den upp i min famn, for den med nosen och tungan
över ansiktet på mig, innan jag hann förhindra det.

Även in i huset kom den efterhängsne bytingen — det
var en hanne— och åstadkom där åtskillig förödelse, om
man inte i tid upptäckte hans förehavande. Som tur var
förrådde sig den lille herrn alltid genom sin visselkonsert.

Hur starkt utpräglat hans luktsinne redan från början
var framgick därav, att han snart fick reda på mig, var
jag än gömde mig.

Ofta måste jag resa bort under flera dagar, och då var
ungen alldeles olycklig och beredde sin mor stort besvär.
När jag vände tillbaka, blev återseendets glädje stor, och
jag kunde då knappast värja mig för ungens smekningar.

På gården fanns det även ett vattenställe, och min lille
vän brydde sig inte alls om mina kläder. Om han nyss
hade tumlat om i vattnet och sedan vältrat sig i sanden och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free