- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
237

(1934) Author: Joseph Delmont
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därefter fick syn på mig, var han hos mig, innan jag visste
ordet av och smutsade ned mig från topp till tå.

Jag fick aldrig kela med de andra djuren i hans närhet.
Han var svartsjuk och trängde undan var och en som kom
i närheten av mig; ja, han började t. o. m. åsidosätta sin
mor och ville hellre vara hos mig.

Mycket svårt kändes det för mig att skiljas från den
lille älsklingen. Men jag fick inte veta av några känslor.
Hade jag behållit alla djur, som jag fäst mig vid eller som
blivit mycket tillgivna, skulle jag behövt disponera världens
största zoologiska trädgård för att däri hysa alla mina
favoriter.

Jag bestrider på det bestämdaste, att tapirer äro dumma.
Hos såväl modern som ungen kunde jag konstatera, att
dessa djur icke äro ointelligenta.

Det kommer alltid an på hur man beter sig mot djuren.
Sysselsätter man sig mycket med dem, kan man uppväcka
deras klokhet.

Hur finurlig ungen var framgick därav, att den, sedan
den knappast blivit nämnvärt äldre eller förståndigare,
lärde sig, att den inte fick slita sönder alla föremål och
begagna dem till leksaker. Den blev även god vän med
gibbonerna och var slug nog att alltid upptäcka de ställen,
där aporna hade gömt sin mat.

Att fånga ö-tapiren är mycket svårt, emedan den är ett
nattdjur, städse befinner sig på vandring och inte äger
någon beständig vattenplats.

En stor hona hade jag vid tvenne tillfällen observerat
på ett bestämt ställe i skogen och beslöt mig för att söka
fånga den med nät.

På vinst och förlust hängde jag under tredje natten ut
ett starkt nät på ett lämpligt ställe och placerade mitt folk
dels i vattnet, dels i en halvcirkel på stranden och i
skogsbrynet.

När tapiren kom ut ur skogen och gick fram till
vattenstället, skulle vi skrämma och inringa den samt driva den
bort mot nätet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 12 22:46:43 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storvilt/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free