Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Sällsynta djur desas gömställen och de feberdunster som skydda dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
och fingo under hela sitt återstående liv lida av malaria-
anfallen. |
Den som hade ett friskt hjärta och begagnade alkohol
blott i ringa mängder kunde hoppas på att åter bli frisk,
ty bacillerna råkade då på ett naturligt motstånd.
Malaria!
Om man nu i åratal går och bär på denna trevliga frossa
och dess angenäma följdföreteelser men för övrigt är frisk,
stark och motståndskraftig, så vänjer sig kroppen därvid
och reagerar inte så mycket för följderna. Ja, om febern
en gång uteblivit under flera månader, tyckte jag nästan,
att jag saknade något och trodde, att jag var sjuk.
Denna motståndskraft hos min kropp, som alltifrån mina
tidigaste år varit van vid frisk luft, sport och strapatser,
satte mig i stånd att icke blott intränga i de febersmittade
trakterna utan även t. o. m. stanna kvar där längre än
infödingarna.
Jag undrar inte på att både forskare och jägare undvika
de feberhärjade områdena, men därigenom gå de miste om
mycket av stort intresse i naturen och i fråga om de där
levande djurens liv.
Tyvärr blev det mig aldrig förunnat att uppsöka de syd-
javanska träskdjunglerna för att se, studera och fånga
Java-noshörningen och andra okända djur.
Enligt uppgift av Johannsen, vilken fällt en Java-nos-
hörning, ha dessa djur ett utpräglat känsloliv, som särskilt
tar sig uttryck i deras kärlek till sina barn. Om dessa tjock-
hudingar simma över en flod eller någon av sumpmarker-
nas många sjöar, bära de barnet på ryggen och tänka inte
på något annat än att ungen inte må falla i vattnet. När
Johannsen en gång avfyrade ett skrämskott, föll babyn i
vattnet och drunknade, innan de förskräckta föräldrarna,
som redan simmat bort ett stycke, hunno vända om. I flera
dagar simmade föräldrarna jämmerligt grymtande omkring
på platsen och sökte efter sitt barn, och när efter en vecka
det uppsvällda liket av ungen flöt upp till ytan, förde de
sörjande föräldrarna det till stranden, ställde sig bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
