Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Om sjukdomen får fortskrida, omkomma många av
djuren.
Allt mer och mer plågsamma bli de tusen och åter tusen
flugor, som sätta sig fast i såren och där lägga sina ägg,
ur vilka framväxa sådana maskar, som bita sig djupt in i
djurens kropp och förtära köttet på deras benknotor.
När jag förföljde en hjord, fortsatte jag mina iakttagel-
ser och såg då ofta till min förvåning, att de sjuka djuren
undveko andra hjordar. Och dessa andra hjordar voro
friska. Det var inte de friska djuren som undveko de sjuka,
utan det var de nedsmittade, som höllo sig ur vägen.
Hela flockar av maskhackarna åtföljde den friska trup-
pen. Några gånger lade jag märke till hur ett antal av fåg-
larna flögo bort till de sjuka djuren och kretsade över dem
på låg höjd; likaledes hörde jag, hur de då uppgåvo höga
skrik, och såg, hur de genast vände om till den friska
hjorden.
Jag blev förvånad, när jag såg, hur de sjuka bufflarna,
då maskhackarna kommo flygande, plötsligt gjorde halt och
stodo och väntade med sänkta huvuden. Säkerligen hoppa-
des de, att fåglarna skulle slå sig ned på deras kroppar och
bereda dem lättnad och befrielse från plågoandarna.
I tio dagar förföljde jag den sjuka hjorden, varefter den
nådde fram till en sjö med en ytterst gyttjig strand. Dessa
djur, som i friskt tillstånd uteslutande ägnade sig åt att äta,
idissla och dricka, och som använde två tredjedelar av da-
gen till att beta, åto nu betydligt mindre, lade sig ned i gytt-
jan för att idissla, vältrade sig däri och stodo sedan timtals i
vattnet till halsen. När jag tre och en halv vecka därefter
fångade en av bufflarna och sköt en annan av dem, kunde
jag se, att de med skabb behäftade ställena höllo på att få
nytt hår och att endast halsen fortfarande var angripen.
Maskarna hade nästan helt och hållet försvunnit; blott på
hälsen och nacken funnos de ännu kvar. Min nyfikenhet var
nu väckt, och jag ville därför se efter om djuren skulle fort-
sätta sin kur, ty det kunde endast röra sig om en sådan,
eller om de skulle ge de mikrober, som funnos på den an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
