Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
buken har ett stort sår, i vilket tre knutna nävar få rum.
Hon försöker vrida på huvudet för att slicka såret men lå-
ter det med ett kort stönande åter sjunka tillbaka. Hannen
börjar nu tvätta såret. Han slickar det fullkomligt rent och
springer sedan ned till vattnet för att dricka. Det förefaller
som om han vill skölja bort den otäcka smaken ur mun-
nen. Sedan lägger han sig åter ned men somnar inte. Upp-
märksamt spanar han omkring sig.
Under fem dagar fortsatte jag mina observationer. Ma-
laria, svartvattenfeber och rödsot voro bortglömda.
Lejonfamiljen hade tagit sin tillflykt under ett väl skyd-
dat utsprång vid stranden. Hannen vårdade sin följesla-
garinna på det mest omsorgsfulla sätt. Han skaffade henne
mat, och jag kunde se, hur han gav patienten kött direkt
ur sin mun. Om ungarna blevo alltför efterhängsna, trängde
han bort dem från den lidande modern.
På fjärde dagen stönade sjuklingen oavbrutet. Hon för-
sökte att släpa sig ned till vattnet men var alltför svag och
kunde inte stödja på benen. När hon hunnit halvvägs, sjönk
hon ihop. Rådlös stod hannen vid hennes sida och gick obe-
slutsam runt omkring henne. Slutligen tog han henne i
nacken och släpade henne steg för steg tillbaka till boet.
Därpå tvättade han åter hennes sår.
Då familjen inte längre hade något att äta, antog jag,
att hannen skulle gå ut på jakt. Ungarna jämrade sig
eländigt.
Jag misstog mig inte.
Alla förberedelser för fångsten voro redan vidtagna och
en bur iordningställd.
Nu gällde det att tåligt vänta. Vid ett-tiden på natten läm-
nade hannen sitt bo och sprang hastigt bort utmed flod-
bädden. Han tycktes ha mycket bråttom.
Buren fördes genast ned till stranden. Försiktigt smög jag
mig fram till det sårade djuret. Det måste ha hört oss kom-
ma, ty stönandet övergick till ett dovt rytande. Tio steg från
boet stannade jag och höll geväret i beredskap för att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
