- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
281

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

Nu stod det alldeles orörligt mitt i månskenet.

En underbart vacker bild.

Det lade långsamt ifrån sig bytet på marken.

Lukten av köttet trängde in i näsan på ungarna, som
hade lagt sig att sova ett stycke ifrån sin sjuka moder. De
kröpo därför fram ur buskarna och sprungo bort till pappan.

När lejoninnan fick syn på mannen och barnen, lät hon
höra ett högt rytande — antagligen för att varna de sina.

Med ett enda språng var hannen framme vid buren. Här
ryggade han plötsligt tillbaka. Bilden var fullkomligt ny för
honom. Nu gällde det för oss att vara på vår vakt och inte
förlora tålamodet. Trots alla vidtagna försiktighetsåtgärder
kände han lukten av de människohänder, som hade gjort i
ordning fällan.

Det dröjde över en minut, innan han beslöt sig för att gå
in i buren.

Långsamt, mycket långsamt, steg för steg.

Då gav Bananga signal, luckan föll igen, och vår Ba-
nanga trillade ned från grenen.

Det var tur för honom, att buren var så bastant byggd,
ty om lejonet kunnat bryta sig ut, hade Bananga med livet
fått plikta för sin ”negernervositet”.

I buren förde fången ett väldigt oväsen, sprang och
dansade omkring som en vansinnig och glömde totalt bort
all hänsyn för makan. Jag befarade, att han skulle förvärra
det stora såret med sina klor. |

Först efter flera timmar lugnade sig lejonet, och jag be-
fallde nu mitt folk att bege sig till lägret.

Morgonen därpå fångades de båda ungarna, som sprungo
gråtande omkring buren.

Redan samma dag flyttades lejonhannen över i en annan
bur, varför jag nu kunde ta itu med att undersöka lejonin-
nans sår. Fången blev för detta ändamål fjättrad, d. v. s.
vi lade en slinga om var och en av hennes tassar och bundo
fast alla fyra benen med ett rep. Djuret låg nu alldeles
värnlöst med utsträckta lemmar. Över nacken lades en lång,
tjock stam, som i varje ända trycktes ned av två man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free