- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
286

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

andra Guds skapade varelser, förekommer det dock ytterst
sällan, att ren mordlust är orsaken till att de ta ett annat
djurs liv. i
Guds avbild, människan, lägger an på att förstöra även
där man förgäves söker efter en förnuftig förevändning.
Vem står högst: människan eller djuret?

Orangutangerna, liksom alla andra människoapor, hade
lärt mig, att moralkänslan är vitt skild från ”mänskliga”
känslor, och när jag nu åter i Guds fria natur hade dessa
urtidsmänniskor framför mig, undanträngdes alla tankar
på ”människan”.

Jag observerade en jättestor orangutang, när den på de
gungande grenarna förflyttade sig från det ena trädet till
det andra, nyfiket tittade ned på mig och sedan föraktfullt
vände bort huvudet. Den hade bestämt aldrig sett en män-
niska förr; annars hade den väl tagit till flykten.

Strax efter denne ärevördige’ herre kom hans hustru
klättrande; hon bevärdigade mig inte ens med en blick.

I mitt stilla inre bjöd jag det ärade herrskapet att under
natten avlägga ett besök i en av mina fällor, varigenom de
säkerligen för en längre tid skulle få leva under mitt
beskydd.

Ett stycke längre bort vid en liten plantage fick jag åter-
igen nöjet sammanträffa med en praktfull orangutangherre,
och på stranden av den lilla insjö, i vars närhet jag hade
slagit läger, hade en orangutangyngling, som just förföljt
en hona, halkat ned från en gren och höll nu på att åter
klättra upp i den lummiga trädkronan.

Det är rent av otroligt med vilken säkerhet dessa stora
människoapor röra sig i träden. Sällan komma de ned till
marken, då de där uppe finna allt vad de behöva för sitt
uppehälle.

För att äta och dricka behöva de inte gå ned ifrån trä-
den. Frukter, unga skott, blad och saftiga, gröna kvistar
stilla den stora aptiten hos orangutangen, som dagligen till-
bringar fem å sex timmar med att bara äta. De stora bla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free