Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
En morgon skyndade jag på grund av ett häftigt oväsen
ut på gården. |
Det var Dick som hade råkat i slagsmål med tapiren,
som inte velat vara med om att apan stack sitt finger långt
in i örat på den.
Striden smittade ifrån sig, och snart voro även de andra
aporna, både större och mindre, inbegripna i ett allmänt
slagsmål både med varandra och med de övriga invånarna
på djurgården.
Genom kalla vattenstrålar stiftades hastigt nog fred, var-
efter slagskämparna fingo ägna sig åt att slicka av sina
större eller mindre sår.
Sedan jag och mina medhjälpare först förbundit våra
egna fingrar, tog jag itu med att undersöka mina skydds-
lingar.
En liten gibbon hade fått så svåra sår, att jag måste
ta livet av den. De stora aporna hade slitit sönder huden
ordentligt på varandra, varför jag blev tvungen att fjättra
några av dem, då de annars aldrig hade tillåtit, att man
pysslat om deras sår. Även tapirerna och de andra fyrfo-
tingarna hade fått en släng med av nappataget; endast
myskdjuret hade undkommit utan någon som helst skada.
Medan såren syddes ihop och förbundos, vek Dick inte
från min sida. Han gjorde sig ytterst viktig, grep ofta tag
i mina händer, rynkade läpparna så att de blevo ännu
skrynkligare än de redan voro och ville liksom visa mig
ett bättre sätt att gå till väga, varför jag så när hade spär-
rat in honom, eftersom han inte lät mig arbeta i fred.
Själv hade han en tapir att tacka för några skråmor i 1 sin
päls.
Sedan jag upprepade & gånger slagit Dick på fingrarna
och rytit åt honom, drog han sig tillbaka bakom min rygg
och höll sig av allt att döma lugn.
Ett häftigt skrik kom mig efter en stund att hastigt vrida
på huvudet, och jag fick då se, att Dick hade lagt beslag
på en markatta. Han höll den skrikande apan, som ivrigt
sökte värja sig, mellan bakhänderna, hade slitit loss för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
