- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
294

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

bandet och stoppat fuktig lera, som han tagit på gården,
1 de nyss rengjorda såren. Med våld måste vi slita patien-
ten från apdoktorn.

Under de närmast följande dagarna var Dick oerhört
beskäftig. De stora aporna betackade sig för att bli behand-
lade av honom, och jämt och ständigt måste Dick tillrätta-
visas.
Hur påpassliga vakterna än voro, lyckades det dock ofta
orangutangen att få fatt i i en apa, som den spelade doktor
med.

Till och med den lilla björnen vågade han sig på.

Om jag till en början inbillat mig, att detta endast var
lek eller efterhärmningslust, så skulle jag dock snart kom-
ma underfund med något annat.

Dick gick fullt systematiskt till väga med sina behand-
lingar. Han tvättade såren med tungan och våta blad av
betelnöten. Runt omkring gården växte även andra träd
och buskar samt gräs, men aldrig tog Dick blad från några
andra växter.

Naturligtvis kan man inte gärna antaga, att denna män-
”niskoapa ägde kännedom om helande örter eller om betel-
bladens inverkan på sår, men hur noga jag än iakttog ho-
nom, såg jag honom dock aldrig ta andra blad eller gräs.

Vilken god läkare Dick var genom sin instinkt framgår
av följande:

Jag märkte en dag, att orangutangen satt på sin stora
klots och såg nedstämd ut samt höll huvudet lutat åt ena
sidan.

Dick var sjuk.

Jag kände honom på pulsen.

Handen var het, och pulsen arbetade mycket oregel-
bundet.

”Vad är det fatt, Dick?” frågade jag, och liksom om
han hade förstått — men säkert var det endast en ren till-
fällighet — öppnade han munnen.

Jag kunde inte se någonting.

Dick fick soppa, ricinolja och kodein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free