- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
17

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nykomne gästen; och medan denne bjöd också honom en
häst att beskåda, talade Anton halfhögt och vigtigt med
sin äkta hälft:

“Mina du, slå opp bordsskifvan och lägg riktig duk på
bordet — jag hade en styfver för mig sjelf: nu skall du
få se på härligheter!“ Och till Minas obegränsade
förvåning uppdök ur hennes mans söndagsrock — en temligen
bedröflig paletå — den ena läckerheten efter den andra.

“Gudbevars, Anton — kalfsylta, visst ett halft
skålpund... en hel fjerndel ost... och hvad är det här i
gråpapperet... blodkorf, jo jag tackar... nej, nu faller jag
baklänges: sex stora böcklingar!“

“Håll till godo — jag tror kalaset skall duga. Lite
smör och spisbröd vet jag att du har hemma: och tar du
nu hit bägge drickesglasen, så tör det bli en butelj öl
också.“

Mina påtände fyraskillings-ljuset, som sattes i en snygg
bläckstake, och yfdes icke så litet, när hela ståten vär i
ordning.

De tre små gossarne skreko i sky af förtjusning. Om
gästen än framtagit hela sin butik, skulle de ändå icke ha
brytt sig derom i ett ögonblick, då någonting så storartadt
framlyste i ät-väg, den bästa väg, som de kände till.

“Får jag af det, pappa... får jag af det?“ snattrade
de om hvarandra, dragande fadern i rocken, medan han,
den lyckligaste af dem alla, glädtigt ropade åt gästen,
hvilken blygsamt var sysselsatt med att ingenting se:

“Kom nu, min hedersgosse, och smaka på välfägnaden!
Bränvin har jag inte, för det tycker inte Mina om, och stor
sak är det i det satanstyget.“

“Jag smakar aldrig sådant", svarade logeraren, under
det han snarare med förlägenhet än nöje nalkades bordet,
“och jag är alls icke förtjent af den här hedern.“

“Jo, det är just hvad du är. Men det är inte med
hvar och en jag vill sällskapa — de andre två logerarne
drar jag mig för: inte att jag tviflar på att de äro
hederliga karlar, men de hålla hvarenda helgdag och nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free