- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
33

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörjan bland de breda springorna, hade sprungit in i
ballokalen för att der hyra ut sitt biträde på en stund, och
under tiden voro gossarne lemnade som ensamma
disponenter öfver platsen.

Hvad hade de då gjort, hvad var det den olycklige
artisten fick se, då han trädde in och med fasa erinrade
sig att han glömt låsa till kistan? Jo, den stackars själen
såg sina fyra paradis, hvilka tagit en så lång tid att skära,
uppspetsade mellan fingrarne på småpiltarne, hvilka
sinsemellan sletos om dem eller, rättare, om fragmenterna af
dem. Förödelsen fullbordades genom en hel mängd kring
golfvet utspridda englar, kärleksgudar, m. m.

Det var innerligen sorgligt att skåda logeraren i detta
ögonblick! Hans ögon stodo fulla af tårar. Var det icke
hans eget paradis de rifvit sönder — och ändå var hans
hjerta så mildt för de tanklösa barnen, att icke ens en
rörelse af vrede förmörkade hans vackra drag: i dem
återspeglade sig blott en stum förtviflan.

I detta ögonblick, medan han ännu förintad höll upp
bitarne och gossarne med händerna fulla af drakar,
hjortar och hästar skreko om hvarandra, inträdde Mina,
tillkallad af deras gälla röster.

“Kors, i Herrans lefvande namn, ha ungarne slitit
sönder hela Alms pick och pack. Jag skall då förgöra er på
fläcken, ert nedriga yngel!“ Hon fattade de tvenne äldsta
i håret, men Alm lossade sakta hennes händer och sade
med straffande allvar:

“Äro de icke barn? Håll till de äldsta för deras fel,
men slå ej någondera i vredesmod!“

“Och det säger. Alm... Nå nå, pojkar vi träffas väl
... Men, nu är min talan denna — för det vet jag är både
Antons och min mening — att Alm uppgör riktig räkning
på det förlorade; och så länge den varar, svär jag att han
icke skall betala en styfver för bostaden, och jag vill tvätta
åt honom apart, för jag vet att han är klen räknemästare
i sitt eget.“

“Tack, kära Mina, jag har gudnås icke råd att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free