- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
35

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Just som han, för visst tjugonde gången, sade till sig
sjelf, att det ej hjelpte att sörja, utan vore vida bättre att
börja arbetet på nytt, sköt Mina upp dörren, som eljest
sällan var stängd, utom på natten.

“Se här, Alm, här är en breflapp till honom, som en
liten flickunge räckte in och sprang med detsamma.“

“Huru — en breflapp till mig?“ Han framsträckte
handen, och Mina tillslöt dörren, alltför upptagen att känna
sig nyfiken.

Det var något mycket undersamt det, som nu tilldrog
sig i den fattige ynglingens hjerta. Var det ej någon som
han sjelf lärt skrifva i bättre dagar, ehuru de gudnås varit
nog torftiga de också... Hvad i himlens namn ville hon
säga honom?

Hans händer darrade så, att han knappast förmådde
qvarhålla det lilla brefvet. Ändtligen öppnade han det och
läste med hämmad andedrägt följande:

“Käre Vilhelm!

Det har kommit öfver mig en önskan att få tala med
Vilhelm i qväll om en angelägenhet eller två. Vill
Vilhelm vara så god och komma bort till mig och Lina —
och så gammal vän hoppas jag att Vilhelm räknar Sofie
Lund för, att han inte vill ta sig något bryderi för att gå
i hvardagskläderna. Mycket välkommen! S. L.

“Mina, Mina“, ropade Alm, i det han uppslog dörren
på vid gafvel, “hvar är nattkappan och västen och den
rutiga halsduken? Jag går ändå ut på ett par timmar...
Låna mig lite kaffesump och en ylleklut, så att jag får
gnida öfver fläckarne på byxorna — ack, om jag hade hyrt
mig åtminstone en rock!“

“Du skall min själ ta min svarta frack!“ utbrast
Anton. “Jag har rena skjortärmar, och jag vet här blir så
varmt att en kan ge opp andan.“

“Tack och heder för den tjensten — den blir inte
glömd“....

En qvarts timme senare kom logeraren ur köket, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free