Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innerligt godt i hjertat att fästa ögonen på alltsammans...
så fridfullt, lugnt och vackert mot det bråk, som jag
kommer ifrån... Men huru... hur visste Sofie hvar jag bodde?“
“Åh, alltid får en veta saker, när en vill veta dem.
Jag känner till och med att det är bal der borta i qväll.“
“Det var märkvärdigt!“
Alm tog den erbjudna stolen bredvid den unga flickan,
som lekfullt på sitt ena finger svängde den lilla dockhatten,
hvilken hon hade i verket.
“Och än mer: jag var bjuden på den balen.“
“Kors“, utbrast älskaren under hög rodnad, “hvem
skulle ha vågat bjuda Sofie på en sådan slags bal?“
“Mamsellen, som håller den — hon är halfmoster till
min kusin Kalle Lund, sättarn, du vet.“
“Åh ja, jag vet också ett och annat!“ menade Alm,
än mera blossande. “Men, han som är konstförvandt, måtte
väl vara alltför stolt att komma till den der mostern i qväll.“
“Hon sa’ i går, då hon sjelf tittade hit“, återtog Sofie,
“att Kalle lofvat komma, om... om...“
“Jag förstår... om hon kunde locka Sofie dit?“
“Ja, var det inte så, du Lina, som orden föllo sig...
Och som hon säkert inte brydde sig med att ge honom
besked om mitt nekande — hon ville visst skryta med en
sådan grannlåtsherre — tör han nog komma; och så tänkte
jag att det var onödigt att han träffade någon af mina
bekanta der: han har ett så bråkigt lynne, Kalle, fast han
eljest är hederlig.“
Logeraren förstod allt och visste för lutter förtjusning
och salighet icke hvart han skulle se hän. Att blicka på
Sofie, som hade en så skär och grann färg, kunde ju
alldeles ha omvridit hufvudet på honom.
“Jag kan försäkra“, sade han slutligen med någon vigt
på orden, “att hvem herr Kalle träffat på det stället, icke
hade det blifvit mig! Jag hade ärnat sitta i madam Minas
kök hela qvällen, sedan min första plan förolyckats“... Och
nu berättade han uppriktigt förmiddagens historia från
början till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
