Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf skulle icke ha åstadkommit större sensation inom den
lilla kretsen, än den skomakareåldermannen nu gjorde.
“Nå, fru Wennergren“ (Mina kunde knappt andas, af
förtjusning), menar hon att hennes man nu har håg att
slå sig i stadighet på verkstaden, om jag rangerar affärerna,
så att han kan uppträda på passande sätt och vara lugn
för de sina?“
“Jesus, herr Hägerman, jag dör och svär att Anton
blir den reelaste menniska i verlden... Svara för dig sjelf
— du hör och ser att Gud fader skickat en hjelpare, som
har både vilja och makt.“
“Mina säger sant, herr Hägerman! Högmodet är en
dålig, rådgifvare. Jag har inte velat lida den
förödmjukelsen att erkänna mitt fel och be om en kraftig
handräckning. Nu gör jag det, eftersom herr Hägerman inte hållit
sig för god att söka opp mig; och utan att prata i vädret
säger jag: Herrn skall få se om jag kan bli tacksam.“
“Bra, Wennergren! Vi skola båda två vinna på saken.
Och som jag händelsevis får ledigt om en vecka ett stort
vackert vindsrum med två- fönster, kök och andra
beqvämligheter, erbjuder jag Wennergren det. Det blir så mycket
bättre för er, som jag äfven har diverse möbler till
öfverlopps.“
Det fattiga parets glädje var naturligtvis utån gränser.
“Se så, se så, mina vänner, lemna detta... och kom
ihåg, Wennergren, att en dugtig och skicklig handtverkare
bör akta sig att under ungdomstiden kasta sig för vidlyftigt
i saker och ting, som icke gagna till något, så länge han
ingen vigtigare röst har än den, som kommer af ett
tanklöst skrik i tid och otid. Se tiden an! Gesällen blir en
dag, om han förstår sin sak, mästare i sin tur — kanske
äfven husegare. Då får också han yttra sig och gör det
till gagn i rättan tid, när hans röst eller röster gälla som
mest.“
Antons ögon blixtrade. I sin lifliga inbillning såg han
sig redan i framtiden som en betydande man. “Ja“,
utbrast han, “en skomakaremästare kan också vara herre!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
