Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Så kär du är i Vilhelm — jag trodde aldrig få se
dig sådan, Sofie!“
“Hvarför det? Jag blygs minsann inte för att jag är
kär i den jag skall taga till min man inför Gud och
menniskor. Är han inte vacker, hederlig, hjertegod och gudfruktig
— och är inte han kär i mig?“
“Jo, alltsammans är rätt och sant. Men jag har alltid
hållit mycket af den hurtige Kalle... så nedslagen han
blef, då han fick kunskap om att han aldrig i tiden kunde
få dig!“
“Åh, det går ingen nöd på Kalle! Han blir snart
betagen i någon annan. Deremot kan du tro mig, att
Vilhelm aldrig tröstat sig i detta lifvet, om han blifvit
förskjuten. Men hade han förr trott sig till att begripa mina
känslor, så häde han inte så länge behöft gå i ångsten...
Men nu är han här — jag hör hans steg.“ Hon ilade till
dörren och slog upp den.
Skenet från lampan i rummet föll på Alms ansigte...
det var mycket blekt och allvarsamt.
“Vilhelm, är någon olycka på färde?“ Sofie steg
förskräckt tillbaka.
“Nej, Sofie lilla, icke just det — kanske tvärtom. Men
det finnes så besynnerliga känslor, att det skulle vara svårt
att nämna dem... Moster du vet...“
“Aha — hon, som inte kom till din mor på hennes
sista dagar och som du derför med all rätt nekade att taga
begrafningshjelp och svepning af, då hon skickade dig lite
pengar? Du ville inte, skref du, att din mors sista klädsel
skulle tagas af en så föraktligt tillkastad gåfva från hennes
eget kött och blod.“
“Och derför, Sofie, var det som du — jag vet det
nog, fastän jag aldrig förrän nu vågat tillstå det — tog
din egen hvita vackra kjol och tvättade, stärkte och strök
och gjorde henne tröja och täcke af. Aldrig trodde jag på
din historia att du hittat kjorteln i mammas låda. Men
jag unnade henne att sofva så godt som hon borde sofva
på de kläderna som du... Ack, herre Gud, Sofie, hvad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
