- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
47

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välsignade dig då i mitt hjerta, och hvad jag nu och i
allan tid välsignar dig!“

“Men du talade om moster?“ inföll Sofie, vackert
rodnande och kanske ändå innerligt tillfreds att få veta det
Vilhelm alltid känt till det lilla offret af hennes enda
balklädning.

“Jo, hör... Hon skickade efter mig i dag. Hon är
nästan på sitt yttersta. Och fast hon icke har makt att
ändra testamentet, hvad jag tror hon velat, så har hon
likväl i två vittnens närvaro med sin egen varma hand
lemnat mig en gåfva, som för oss blir en grufligt stor summa.
Och se’n, Sofie lilla, har hon tillstått sin ånger för
mammas och min skull. Hennes man hade fått sådan hand
med henne, att... Men nog nu! Gud såg, och hon sjelf
också, hur redligt jag förlät henne både på mina egna och
mammas vägnar och hur innerligt jag bad för hennes
själs ro.“

De båda systrarne ihopknäppte sina händer och bådo
stilla, äfven de, för henne, som i likhet med många andra
på den sista sängen önskat att icke hafva utöfvat orättvisa
handlingar.

Men efter denna samvetsgärd af tre rentänkande
själar återtog stundens vigt sitt välde. Och nu skulle man
sett huru ögonen strålade, huru de båda förlofvade slöto
sig till hvarandra i en omfamning så trofast och varm som
deras egna hjertan! Hvad stod väl numera i vägen för
deras enkla lycka...

“Men hvad var det då du visade syster, Vilhelm?“
frågade Lina nyfiken.

“Detta, min käraste svägerska — och fins någon hjelp
för din sjukdom, så skall du få den“... han utbredde på
sängen tre stycken 100 riksdalerssedlar. “Detta var
mosters sparstyfver från gamla tider. Och dertill får jag svarta
kläder för begrafningen, hvilka sedan ska bli
brudgumskostym. Ack, om jag blott sluppe nyttja dem på en
sorgedag — om gumman finge lefva och bli oss en riktig
slägting! Men så sker det icke“... Och så skedde det ej heller.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free