- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
51

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det pågående målet om sockerbitarne; och för att bättre
se, upplyfte hon buteljen med det vickande ljuset. “Gud
må veta“, tilläde hon, gifvande en mild modulation åt
orden, “att vi ä’ de mest behöfvande i hela bondgården.
Men kanske är han inte från komitén? Kanske det är
drottningens ved — eller finnes det någon annan kristen själ
som tänker på oss stackare i skrymslena?“

“Det är tyvärr hvarken fråga om drottningens eller
komiténs ved — jag är ute i egna ärenden... Men säg,
hvarför ligger denne man på golfvet?“

“Han ligger på halm, ser herrn väl!“ svarade
madamen nu helt buttert. “Det är hans plats.“

“Och hvarför det?“

“Kors, för det han hyrt den, vet jag.“

“Hyrt den platsen?“

“Ja visst, här är ju ingen annan ledig. Jag har
logerare nog, om de bara betalte. Men rätt som det är,
förmår jag ingen värme skaffa. Och så pass kan jag säga,
att om herrn ändå hör till någon komité, fast han inte vill
ut med det, så är det vida bättre gerning att ge en smula
åt mig än åt mormor Silfverlåås åtminstone, för hon bor
fritt och har hjelp af fattigstyrelsen och flere andra, och
tro, hon ger inte mycket ifrån sig förutom råd... men,
tyst, intet ord ur min mun — gumman är en sådan
högtidsblåsa i bondgården att en får akta sig för fiender. Jag
vill bara att herrn inte skall bli missledd.“

Efter en liten stund, uteslutande egnad den olycklige
logeraren på golfvet, tillstängde vår unge flanör åter dörren
och gick att öppna förhänget för en annan scen.

2.

Denna scen förestälde ett djupt, svart, af ingen vänlig
eldgnista upplifvadt kök, som gick direkte utåt gården. Vid
sjelfva dörren befans ett fönster, under fönstret ett
gammalt på stöttor uppstäldt bord, upplyst af en dank, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free