Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koka eller steka, hade undangjort sitt — ty spisen, liksom
gångribban, var för alla.
Vid den tid på aftonen, då vår nyårsbesökare gjorde
sin visit, voro de tvenne minsta afdelningarne, de å ömse
sidor om dörren, icke upptagna af några andra lefvande
föremål än en hund och en katt, tillhörande de frånvarande
abonnenterna. Katten var som eget fosterbarn upptagen af
en gammal aktningsvärd madam, murbruksbärerska om
dagen, krogdiskerska om aftonen; och hunden ansågs allmänt
som enda universal-arfvingen till sin fosterpappa, den gamle
schåaren, som i mång’ eviga år hyst en platonisk böjelse
för sin väninna och granne, diskmadamen, hvilken stoppade
hans strumpor och höll honom med rent linne om
söndagarne, derför alt han tidtals bar “bruk“ i hennes ställe.
Ingenting kunde vara mera lagenligt och grannlaga än
att dessa sympatier mellan pappa och mamma skulle
öfverflyttas på deras älsklingar. Också hade hunden och
katten längesedan upphört att lefva tillsammans som “hund
och katt“. Fästmer lefde de som tvenne förtroliga
kamrater, hvilka lärt sig inse och uppskatta hvarandras
ömsesidiga förtjenster samt att med aktning tolerera den olika
uppfattningen af lifvet, dess pligter och frestelser.
Mycket sällan befunnos de åtskilda, och som de tyckte
om ett oskyldigt sällskapsglam, inbjödo de hvarandra
ömsevis på sina dagransoner, hvilka voro vida rikare tilltagna
än dem skräddarens barn fingo lefva på; och sedan de
frukosterat eller dinerat tillsammans, muntert skällande och
jamande i kapp, gingo de att taga sig sin lilla lur, den ene
framför schåarens, den andre framför madamens fållbänk
— och der sofva de nu som bäst.
Rakt fram i fonden märktes i kammaren till höger
om kritstrecket en välklädd vedsågare, som, sittande på en
ordentlig säng, höll på att göra sin supé, bestående af en
upprågäd portion stekt fläsk och potatis, emellanåt fuktadt
af innehållet i tvenne olika halfbuteljer, den ene med
bränvin den andre med öl. För att njuta lika mycket genom
synen som med lukten och smaken, hade han upptändt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
