Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han aldrig kommit, ty han hade icke någonsin varit
inbjuden som gäst.
Om någon berättat för Jenny att den obetydlige
mannen älskade henne med den mest ungdomligt brinnande
hängifvenhet, skulle hon icke känt sig förolämpad, utan rätt
hjertligt skrattat deråt och icke vidare tänkt på saken. Det
oaktadt såg hon ibland hans ansigte, hans stora svarta
glänsande ögon för sig i minnet, liksöm man minnes en tafla
eller en bild. Hon undrade icke ens hvarför detta ansigte
besökte henne i ensliga ögonblick...
Under tre månader uppvaktade grefve Mauritz T. den
sköna och rika arftagerskan till ett handelshus, hvilket
ansågs stå på så stadiga fötter som om det fått ett hemligt
säkerhetskort på att aldrig underkastas konjunkturernas
vansklighet. Efter dessa tre månaders förlopp friade han
och fick ja, dock icke obetingadt af fadern, som först ville
hafva en fullständig öfversigt af sin tillkommande mågs
affärsställning.
I denna sak var grefven alls icke omedgörlig, ty han
var en hederlig man och på visst sätt en ridderlig, man.
Han beklagade att en så stor del af hans älskade Jennys
hemgift skulle bortgå, men uppriktig ville han åtminstone
vara.
“Blif alltid sådan“, sade Jenny till honom, “och jag
skall vara nöjd.“
“Men du fordrar väl något mer för lyckan?“ svarade
fästmannen, gerna skjutande åt sidan det förödmjukande
ämnet. “Du väntar väl äfven kärlek, och du skall icke
vänta den förgäfves. Det intryck, du gjorde på mig under
balen, var afgörande."
“Jag vet det!“ yttrade fästmön, och ett leende af fint
gäckeri spelade öfver hennes läppar. “För öfrigt fordrar
eller väntar jag ingenting, som du icke kan disponera
öfver — det vore en barnslighet, och jag är alls icke barnslig.“
Grefven rodnade starkt. “Hvad du säger“, yttrade
han, “nästan förundrar mig... Du tror då icke att min
känsla är kärlek?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
