- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
85

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det för ett ansigte der borta... en ung man, hvars ögon
tycktes vara fastväxta vid henne. Hvem är han då? Hur
mild och orolig den blicken är... “Ah, store Gud“, sade
Jenny till sig sjelf, “det är ju den beskedlige gossen, som
en gång räddade min far och som fick i belöning endast
en stackars dans.“

Utan tvekan gjorde hon ett tecken, hvilket äf honom
strax uppfattades.

Ödmjukt bugande stod han framför henne, utan att
dock säga ett ord.

“Min herre, ni är ju på visst sätt engagerad i min fars
firma — och ert namn är ju“...

“Murray, mamsell Meixner! Jag hade sistlidne
nyårsdag den äran...“

“Jag vet, jag mins... Säg, skulle ni kunna skaffa mig
en vagn och komma och hemta mig så fort som möjligt?“

Jag, mamsell... men grefven då?“

Jenny rynkade sina vackra ögonbryn på ett
betecknande sätt. “Ni finner ju att han icke är här. Han har
utan tvifvel fått ett allvarsamt förhinder.“

“Men han var här före er, mamsell Meixner!“

“Huru — är ni säker på det?“

“Fullkomligt.“

“I alla fall är han icke här nu... Vill ni ha den
godheten att göra hvad jag begärde?“

“Genast“... Julius Murray trängde sig genom
folkmassan, och under hans frånvaro satt Jenny orörlig. Hon
tänkte, underligt nog, icke på det som passerade omkring
henne, utan på balen för ett år sedan och huru vårdslöst
hon då behandlat den person, som hon nu måste anlita
om en tjenst. Denne unge man, hvilken hon sett
samtidigt med grefve T. och hvars svarta ögon då och då i
minnet besökt henne — huru kunde hon bland alla dessa
menniskor igenkänna hans ansigte? Utan tvifvel deraf att detta
ansigte hade en helgjutenhet, som lemnade ett redigt
intryck. Det var som en solstråle på en vårhimmel. I alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free