- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
95

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tanten, som till en början med ett slags missnöje såg sig så
der uppe på höjden inbäddad bland klipporna.

“Ack“, utbrast Jenny, “hvad jag här redan känner mig
väl! Jag tycker mig i vårt kråknäste, som det må få heta,
så fullkomligt skild från mitt fordna lif som om jag följt
min stackars far öfver den stora oceanen. Tack, herr
Murray! Kom hit någon gång, men icke för ofta“...

Och han kom någon gång eller, rättare, hvarje gång
han återvände från sina affärsresor, och alltid mer och mer
välkommen.

5.

Tredje Nylrsdags-aftonen.



Skymningen herskade öfver “kråknästet“.

I gungstolen framför den kolnade brasan satt tant
Blume och halfsof, medan Jenny, klädd med mera omsorg
än hon brukade i sin enslighet, stod vid, fönstret och
blickade ut, icke på de oräkneliga fantastiska skuggor, hvilka,
sä långt ögat nådde, skymtade fram mellan, de många lägre
belägna husen, ej heller på himlens stjernklara fäste, som
hvälfde sig i den vackraste mörka färgton öfver denna fläck
af jorden — nej, Jenny blickade på den inskränkta rymden
af gårdsplanen, der hon, att döma af blickarnes oro, mera
syntes frukta än hoppas att få se någon.

“De steg jag hörde“, sade hon för sig sjelf, “voro
bestämdt hans. Ack, hvarför var jag på balen i dag för två
år sedan, der jag skulle lära känna denne man, som vill
min olycka! Allt sedan han spanade upp min fristad, är
denna kära fläck icke mera en sådan. Han bespejar mig.
Jag vågar snart ej taga ett steg utom dörren. Och i afton,
just då jag väntar... Store Gud“, utbrast hon halfhögt,
det är han utan all fråga!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free