Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hör mig blott denna enda gång! Jag har icke kommit
utan ett allvarsamt ärende. Jag kan icke fortfara att
lefva tillsammans med min hustru. Från detta band måste
jag bli fri — och jag skall bli det. Hon älskar mig lika
litet som jag henne. Vi skiljas som makar kunna skiljas,
hvilka aldrig varit det i ädlare mening. Nåväl, om jag en
dag får rättighet att säga till er: Jag är nu lika fattig som
jag var, när jag första gången begärde er, men nu vilt jag
arbeta för er så som jag då borde ha gjort...?“
“Nog, och tusen gånger nog! Om en sådan dag komme,
det Gud bevare er och mig ifrån, så skulle jag svara er
detsamma som nu. Den lott, ni valt, bör ni bära såsom
det höfves en man tillräckligt mogen att icke göra någon
af sina handlingar till stundens lekboll; och aldrig, aldrig
— blefve ni än tusen gånger fri — förenar jag mig med
en annans för min skull frånskilde make.“
“Ni är då utan all misskund... Men om jag icke
lagligen skiljer mig från henne, som har nog, blott hon får
kallas grefvinnan A., om jag reser långt bort till den verldsdel,
der er fader lefver, skulle ni, om vi dessförinnan kunna
få en bestämd upplysning om hans vistelseort, då vilja
uppsöka honom under mitt beskydd, den vördnadsfullaste väns
beskydd?“
“Herr grefve, allt hvad jag kan säga er är detta: Gå,
medan jag ännu förmår betvinga min rörelse, medan jag
ännu kan förlåta er, men visa er aldrig mera inför den
qvinna, som ni så djupt förolämpat!“
“Tro åtminstone att jag aldrig uttalat dessa ord, om
ni egt ett hjertats eller pligtens band, ty då“...
“Ah, herr grefve, är det endast detta som fattas för
att återföra er, en eljest rättskaffens man, till hederns väg,
så vet att mitt hjerta sedan någon tid“... Hon blef
purpurröd och afbröt svaret.
“Ni säger icke sant... Aha,... jaså — jag hör en
mans steg i förstugan. Ni tar således ändå emot karlbesök!“
“Endast af någon närmare vän“... Hon slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
