Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyndsamt upp dörren... “Jag räknar herr Murray för en
sådan vän.“
“Och jag, mamsell Jenny, önskar att jag egde rättighet
att visa det ni verkligen anser mig som sådan — just nu
skulle jag önska det.“ Och Julius Murray betraktade sin
rival med blickar så hotande, att grefven på en gång fick
fullt öppna ögon.
“Nåväl“, återtog Jenny allvarligt, “jag antager denna
så varmt uttalade önskan som ett uppriktigt uttryck af de
känslor, jag vet att ni så länge egnat mig; och då jag
aldrig bättre behöft ett kraftigt beskydd och ett oupplösligt
band, så vill jag här inför min gamle vän grefve Mauritz
förklara hvad jag eljest icke så fritt haft mod till, nemligen
att jag med er gerna vill dela arbetet och äfven
fattigdomen, om vi ej genom vår omtanke förmå utestänga den.“
Ett ögonblick stodo grefven och handelsagenten lika
stumma, men blott ett ögonblick. Julius störtade fram, och
fattande den hand, Jenny räckte honom, sade han
brådskande:
“Jag har förstått allt. Dessa känslor, som jag icke
ännu vågat gifva ord, men som framlyst otvungna i hvarje
min handling, dem har ni värdigäts se och upptaga. Gud
skall också se och upptaga det löfte, jag här gör, att för
alltid blifva värdig det förtroende, ni satt till mig... Och
nu, herr grefve, efter hvad som passerat under edra ögon
rymmer min själ icke mer en gnista af svartsjuka, ty jag
förstår huru man älskar, när man älskar henne. Men jag
ber er, för er egen, min och framför allt för hennes skull,
låt denna stund blifva ett afsked, om ej för lifvet, så
åtminstone tills tiden ändrat mycket!“
“Utan tvifvel“, svarade grefven, återkommande till
verldsmannens sjelfbeherskning, “är detta afsked för lifvet.
Inom en vecka lemnar jag Sverige — Farväl, Jenny — får
jag kalla er så för sista gången? Jag önskar uppriktigt att
det steg, ni tagit, måhända endast för att resa en ännu
oöfverstigligare skiljemur emellan oss, icke måtte blifva till
er olycka!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
