Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Frukta icke det! Jag har visserligen tagit ett steg,
som nödvändigheten framskjutit, men jag har icke gjort ett
offer. Tag med er denna öfvertygelse jemte mina bästa
välönskningar!“
*
En halftimme senare, sedan tant Blume uttalat sin
moderliga lyckönskan, sutto de trolofvade ensamma i det lilla
förmakets soffa.
“Nåväl“, sade Jenny, nu icke så alldeles frimodig, men
dock enkel och sann, “jag har att bedja dig om förlåtelse,
Julius, derför att jag så raskt, kanske oqvinligt grep in i
ditt öde. Men han hade vågat säga mig, att då icke
hjertats eller pligtens band fästade mig... du förstår.
Dessutom uttalade du i afton ord, hvilka jag var berättigad att
tyda som en begäran till de rättigheter jag nu gifvit dig.“
“Ah, hvad du gjorde väl, och hvad du riktigt fattade
meningen af det, som jag ej vågade tydligare förklara! Skall
jag väl någonsin få mod att bekänna huru jag brunnit för
dig, långt innan du såg mig? Men huru skulle väl du ha
gifvit akt på den obetydlige agenten, han som likväl
omsorgsfullt utspejade hvarje tillfälle att liksom af en händelse
få möta dig! Mången natt stod jag hungrig — ty jag
vågade ej lemna min post — i närheten af din fars husport
för att få se dig, då du steg ur eller i vagnen. När jag
fick veta att du skulle på spektaklet, skaffade jag mig en
plats så, att jag flera timmar kunde njuta och lida af din
åsyn, och jag bortslösade dåraktigt nästan allt hvad jag
förtjenade för att kunna visa mig der du var, i hopp om en
blick. Dock en dag hade jag lyckats göra din far en tjenst.
Han ville storartadt belöna mig, och han gjorde så. Men
sällheten efterföljdes af ett dödligt qval... ett frieri, en
förlofning! I min ursinniga smärta bad jag oupphörligt Gud
att få dö... men han lät mig af barmhertighet lefva.“
“Hvad dina bekännelser förtjusa mig... Och vet,
Julius, att så stolt jag var, kom likväl, till min egen högsta
förvåning, din bild stundom framför mig. Jag kände ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stosc/0101.html
