Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jo jo, jag förstår, mamsell Katarina skulle få
dåndimpen!“ Gumman vände sig nu åt bordet, der en strid
uppkommit mellan de begge unga damerna.
“Vill du att jag kommer och hjelper dig lite på
söndagsmorgon?“ hade Katarina frågat.
“Tack — om du ville kläda mitt hår... Den blå
paramattaklädningen blir färdig. Albert vill att jag skall
vara fin.“
“Åh ja, för hustrun till en sådan slags målare är den
klädningen visst fin nog. Men jag, som skall heta fru,
ärnar ha röd och svart tibet på min lysningsdag.“
“Så oförskämdt — skall jag inte kallas fru?“
“Du?“
“Ja, just jag! Min fästman, som har så många yrken?“
“Tyst, flickungar, med ert högfärdssladder! Det är
bättre att rådslå om gatsopningen till i morgon. Om
vaktmästaren och snickaren slogo sig tillsammans att hjelpa
pappa“...
“Nej, hör då“ — mamsell Katarina flammade i sky
— “skulle Olle, min fästman, som nu blifvit
hofrättsvaktmästare, sopa gatan? Det säger jag, Olle, kommer du med
qvast i hand framför någon husport, så är det slut mellan oss!“
“Jaså, du sätter opp sonen mot föräldrarne!“
“Nej, det gör jag visst inte, för gudskelof både jag och
Olle kan betala för gubbens räkning, men en får väl ha
vett med det en gör och säger!“ Och rika fästmön
skyndade att draga fram schalen.
Nu blef Olle förtviflad — “Hvad vill detta betyda —
vi kommo i välmening, och så blir Katarina näskastad rakt
i onödan... Jag följer henne... men karl skall jag skicka.“
“Nej, du låter bli det!“ svarade gumman eftertryckligt.
“Son kunde ha hjelpt fadern, men så länge vi ha
en sparstyfver, den vi ändå så väl behöfde till lysningen, och
bröllopet, så kastar herr vaktmästaren inga nådeslantar till
föräldrarne. Och hvad dig beträffar, Katarina, så krusas inte
här några krumbugter för pengarnes skull — och tro inte,
du, att det växer rosor för dig på taggarne, som du kastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
