Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i mig till någon elakhet (mamma har inte alltid slitit det bästa
med mig), men märker du några slängar af det gamla, så
påminn mig om den här stunden!“
“Och du, min flicka, kan också påminna mig om den,
ifall det någon gång behöfs. Rena sanningen är, att jag
som ungkarl rycktals haft en liten böjelse att svirra, men,
min själ och herre, ingenting allvarsamt. Min sup till
maten får jag ändå opåtaldt ha, och något bestämdt beting
eller löfte...“
“Käre Albert, tala aldrig ut den meningen — det var
bara flickdumheter af mig att begära det. Du har ett
rättskaffens samvete... jag säger: Sköt dig sjelf!“
“Tack, Laura, det var vackert sagdt, och det
förtroendet får du aldrig ångra. Nu nämna vi inte ett ord mer
om den saken... Men hvad är det för en liten knapp du
har i halsbandet — den ser ut söm rent gull. Har Olle“...
“Nej, jag har nu på morgonen fått den af gamle herrn
i vindskupan för det jag i så många år, qväll och morgon,
burit opp hans mjölk. Herre Gud, Albert, hvad kunde
bättre lära en ett ödmjukt sinne, om en bara råkade tänka
på det, än att se en menniska, som varit så förnäm i
verlden som han, vara så mild som ett godt barn och så tålig som
en mask! Jag tror inte jag, som moster Lundgren, att han
varit tokig och kommit ut från hospitalet — nå, för det
kunde han då i alla fall nu vara lika klok som andra —
men visst talar han, när han är ensam, en smula underligt
ibland om en kung i England. Annars märks ingenting,
och han lefver på sin lilla vindskammare med sina
blomsterlökar och sina böcker så lycklig och förnöjd som om
han vore i ett slott. I början när han kom hit, säga de
som minnas det, fick han bref ibland med pengar; men
nu har han inte på länge haft annat än det han kan få
för några af sina många gamla gullsaker, som han måste sälja,
när det blir för svårt och han inte får beställning på
något linierärearbete.
“Det är en gammal artig och hederlig herre. Jag har
ett par gånger, då han skulle ut på sin dagliga spatserfärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
