Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dernäst — såsom Katarina med ett försök till försmädligt
skämt yttrade — “målaren och modellen" och intill denne
(ty det var ondt om stolar) unga snickaren vid sidan af
sin kamrats syster, en oändligt hygglig, men i så förnämt
sällskap ofantligt obetydlig liten barnflicka, hvilken likväl husets
andre son tydligen gjorde sin kur, ifrigt frågande: “Hvilket
tycker Betty bäst om, polketta eller pantlekar?“
“Underlekar!“ sade blygsamt den sköna.
Olyckligtvis hördes dessa ord af Katarina, som till Olles
innersta förtviflan med nöje tycktes lyssna till dennes vän,
ett annat exemplar af herrar vaktmästare, hvilken med
hatten under armen i den elegantaste ställning stod framför
henne.
“Jag mins inte, Laura“, yttrade den stolta Katarina,
“att vi ännu talat om hvarken polketta eller lekar, och jag
trodde “...
“... att Laura vore sjelfskrifven att fälla slag i saken!“
afbröt käckt målaren.“ Det är ock sanningen... Hvad
säger du, min modell?“
“Hvad den karlen är plump!“ hviskade Katarina
harmset...
Men vi skola nu se åt andra sidan. Der sitter midt
i soffan, stor och däst som ett ölfat, den mäktige
tunnbindaren, och på ett litet passande afstånd från denna
stormakt loverade gubben Eriksson, inom sig önskande att det
väl vore morgon, så att han med qvasten finge ge sig ut
på gatan och andas ut all den förnäma luft, som han nu
nödgades insupa. I vrån vid kakelugnen hade
packhuskarlen Carlsson och den andre snickarlärlingen sökt plats på
kistan, båda med ett utseende af att sitta på begrafning.
Mellan skåpet och dörren finna vi slutligen värdinnan och
hennes vän madam Lundgren i en ifrig och brydsam
öfverläggning om huru man skulle få tunnbindaren ur soffan,
hvilken, betäckt med madam Erikssons gamla brudschal,
var bestämd för nådig herrn och nådig frun, hvilka i hvar
stund kunde komma.
Under tiden orerade tunnbindaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
