Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre aftnar i Gatsoparens familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro att, ifall ni förmått föra en prestaf, ni skulle velat hjelpa
mig ur ett svårt bryderi.“
“Jag är ej nog lycklig att förstå er“....
“Hör då... För 25 år Sedan tog jag ett sista afsked
af alla mina forna bekantskaper. Det är med
bekantskaperna som med allt annat i verlden: de gå stundom utföre,
tills en gång det händer, just som nu, att man träffas hos ...
Eh bien, monsieur, jag är filosof — jag har läst Rousseau.“
“Och jag, madame, jag har läst Voltaire.“
"Ah, min herre, det är mycket illa. Voltaire var en
elak man... Men — att återkomma till min idé — jag
var således filosof och sade till mig sjelf: medan du lefver,
behöfver du ingenting mer af verlden; men sedan du är
död, bör du såsom sista länken af en gammal ätt
begrafvas som det anstår dina anor... Förstår ni, monsieur?"
“Nej, madame!“
“Ni skall snart förstå mig ... Jag skref till alla de höga
herrar, som jag känt under mitt brokiga vårlif, och
inviterade dem till min begrafning, när helst den skedde; och
under förutsättning att de dessförinnan icke skulle höra af
mig, erhöll jag en mängd jakande svar, nu till det mesta
dyrbara autografer af personer, hvilka sjelfva länge sedan
blifvit begrafna. Men innan det kom dithän, huru
uppriktigt gladde jag mig ej åt hvarje stjerna, som föll på dem,
beräknande att den skulle lysa i min likprocession... Ack,
min herre, föreställ er nu att, till råga på alla mina
motgångar, jag för ett par dagar sedan läste i ett tidningsblad,
att den af dessa herrar, som stigit högst af alla, sjelfva min
tilltänkte prestaf — quel malheur, monsieur — är död!
Inom ett år hade han säkerligen varit serafimerriddare...
hvilken effekt skulle ej det ha gjort! Jag gret, min herre,
gret som ett barn, och denna afton smakade mig ej min
tékopp. Men det var naturligt — blott två led qvar af tio,
och ingen prestaf... Ni beklagar mig... icke sant?“
“Naturligtvis, madame! Men jag skulle djupt beklaga
mig sjelf, om jag komme att en gång remplacera den
bortgångne.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
