- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
134

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— nu får hvem som helst låna den att tigga på. Jag har
inte gjort så god marknad, men jag skall väl ändå betala
efter de två timmarne, som vi voro ense om... här är 18
skilling.“

“Din slyna“, svarade en ännu skarpare qvinnoröst,
“det är två och en half timme, ja det är nära tre, som du
haft pojken! Du skall åtminstone betala mig 4 och en half
skilling till.“

“Nej, det gör jag bestämdt inte, för då skulle jag ha
ingenting i behåll för historierna. Och se’n har jag
kostat på honom ett mandelbröd! Låt honom nu pigga opp
sig till i morgon, så skall jag tå’ honom då också.“

“Besvära dig inte — han är redan uthyrd.“

“Åhå, madam Thungren, jag vet hvar flickan tjenar,
som legt bort barnet. Hon skall minsann få höra hur det
skötes!“

“Fy, skäms, Lotta, att ha så gement tal!
Flickstackarn kan inte betala mig mer än sju riksdaler i månaden,
och det kunde inte bära sig, om jag inte finge hjelpa till.“

Med ett fräckt skratt syarade Lotta: “Jag tycker att
det är pilten sjelf som får hjelpa till... Nå, skall jag ha
honom i morgon?"

“Nej, i öfvermorgon“...

Damen, som ord för ord hört samtalet, stod en minut
obeslutsam. Derefter drog hon sig tillbaka, sägande för sig
sjelf: "Hur afskyvärdt... Men hon bor icke här —
jag skall vänta henne i släden.“

Hon trädde åter ut på gatan. I det ögonblick, då hon
med slöjan åter för ansigtet steg upp på fotsteget, uppgaf
hon ett lätt utrop, i hvilket förenade sig så många
beståndsdelar, att man ej kunde säga om nöje, förvåning eller
förskräckelse var den mest rådande.

En ung man satt inuti täcksläden och utsträckte
småleende sin hand emot henne, i det han, med den lätt
igenkända rösten af en husbonde, kort, men icke kärft sade
till kusken: “Lilla promenaden kring Djurgården!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free