Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommande stunden, den, som hon nu uppnått, då balen
skulle vara slut. Och hon var af denna jägtande oro så
medtagen att hon, långt ifrån att vilja strida emot, fast hellre
påskyndade det afgörande ögonblicket.
Hon satte sig på soffan, och i det bleka lampskenet
från alabasterkupan syntes hon än blekare. Huru hennes
hjerta slog... Steg nalkades från förmaket; och nu
förekom det henne som om hjertat hade stannat.
Georg inkom, varm och upprymd.
“Ändtligen, älskade, äro vi då för oss sjelfva“... han
slöt hastigt den unga hustrun i sina armar. “Man bör
köpa en sådan stund som denna med några timmars vild
jagt bland verldens så kallade nöjen för att veta att rätt
uppskatta den... Men så blek du är — rosorna ha flyktat
med alla dina beundrare. Är du ej stolt öfver den
hyllning du fått?“
“Åh nej, jag lägger mina triumfer för din fot, min
Georg!“ yttrade hon med ett matt försök att ingå i hans ton.
“Tack — jag skall icke trampa på dem, ty de voro
alla sådana som det passar att erbjuda en gift qvinna, hvars
bästa prydnad är hennes själs och hjertas obefläckade
renhet ... Vet du, dyra Amelie, jag hade den elakheten att
säga till mig sjelf, när jag såg dessa smäktande och
koketta damer: ’Huru många af eder ha ej tillreds en
osanning för era män, som kanske aldrig få skåda riktigt in i
era innersta känslor och kanske aldrig ha gjort det!’ Jag
kände ett ordentligt medlidande med dessa stackars satar.
Mig tycks att det skulle vara svårare för en man att ej se
klart i sin hustrus hjerta, än att icke kunna fullt fatta sitt eget
väsende.“
“Men det kan ju finnas oskyldiga saker, Georg, som
en qvinna af fruktan icke vågar förtro åt sin make.“
“Nej, min vän, det är en falsk sats; och jag fruktar
att den hustru, som tänker så, har en falsk sak att
försvara. Äfven om en qvinna vet att hennes man är af den
strängaste noggrannhet i hederssaker eller i hvad som helst,
bör hon ändå föredraga den raka vägen framför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
