Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket åt din hustru, att hon får omtala för dig hvad som
nödvändigt bör föregå brefvets läsning!“
“Nej, Amelie, icke för allt i verlden vill jag blifva
missledd genom någon förklaring å din sida, innan jag läst
brefvet — jag vill döma opartiskt derom.“
“Det är tyvärr en sak, hvarom du icke kan döma
opartiskt, då du ej känner det föregående, och jag vet att
det i stället blir jag som skall dömas ohörd.“
“Men hvad i Guds namn är det då för vigtiga saker?“
... Han gick fram till lampan och öppnade brefvet. En
gång synfes han på väg att nedlägga det oläst, men han
upptog det åter, i det han med en märkbar ångest i
rösten yttrade: “Tro mig, Amelie, ingenting skulle vara värre
än om jag icke läste det“... Och han började tvärt.
På andra sidan af bordet stod Amelie, hvitare än de
hvita spetsarne på hennes mössa.
Uttrycket på Georgs ansigte förvandlades under tiden
så, att blodet nästan stelnade i hustruns ådror. Nu var
det slut; och utan att ett ord undflydde hans läppar, tände
han systematiskt långsamt en fosforsticka öfver lampan öch
uppbrände moderns bref. Derpå reste han sig, allt under
samma tryckande tystnad, och gick mot dörren till sitt
eget rum.
“Georg, du frågar ingenting — du dömer mig då, som
jag trodde, ohörd! Ser du icke att denna isande stumhet
gör af med mig? Tro för Guds skull icke, älskade Georg,
att det är någonting farligt för din eller min heder“...
Hon ville nalkas honom.
Men med en myndig och afvärjande rörelse utsträckte
han handen emot henne.
“Brefvet, som min mor talar om, vill jag icke se! För
mig är tillräckligt att veta att den qvinna, jag dyrkat som
en renhetens afbild, svikit min tillit, att hon egt
hemligheter, dem en tjenarinna kunnat sälja... Tala icke — jag
skall tala, när jag fattat mitt beslut.“
Han gick, utan att en muskel i hans ansigte förrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
