Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böner, tyckte hön sig förnimma en häftig andedrägt på
andra sidan om dörren, hvars nyckelhål dock alltid var
betäckt af den nedfälda skylten. Hon tyckte sig till och med
omsväfvas af den brinnande fläkten från denna heta
andedrägt; men hastigt upphörde dess korta flämtande rörelse
— kanhända hade han på sin sida gjort en lika upptäckt
som hon. Var det så, verkade emellertid denna upptäckt
ingenting annat än en koncentrerad storm, ty strax
derefter började en häftig vandring upp och ned öfver golfvet
... Och så gick det afton efter afton.
När morgonen kom, möttes man med samma kyliga
likgiltighet vid kaffebordet som man mötts der dagen förut
och som man skulle mötas der i morgon. Vid
middagsmåltiderna och under aftname var man sällan på tu man
hand.
Se här förklaringen öfver huru det kommit till denna
regelbundna oregelbundenhet.
Densamma balnatten, då Georg, efter att ha uppbränt
moderns bref, gick in till sig, hade han sagt: “Tala icke
— jag skall tala, när jag fattat mitt beslut!“; men
Amelie hade icke velat invänta detta beslut. Hon satte sig med
detsamma ned att skrifva ett bref till sin man och inneslöt
i detta det bref, som hennes forna kammarjungfru i vrede
och hämdlystnad stulit ifrån henne och sedan en dag sålt
åt hennes svärmor.
Klockan var nära 4 på morgonen, när hon slutat sitt
tunga verk, sakta smög in i sin mans rum och lade
brefvet på bordet bredvid hans säng. Återkommen in till sig,
kastade hon sig på bädden for att söka, om ej hvila,
åtminstone ett par timmars glömska i sömnen. Och hon
föll i en tung och drömfull sömn.
Då hon vaknade, var klockan öfver 10. Solen sken
klart in på de gröna sidendraperierna. Amelie upplyfte
sina stela ögonlock... Allt var tyst — icke ett ljud hördes
från hennes mans rum. Det var som om en dödssömn
bundit hela huset.
“Min Gud, att vakna på en sådan dag!“ suckade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
