- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
155

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del kunnat försona ett långt större fel — notabene ett större fel
bland dem, som kunde glömmas.

Men hon kände icke det allra ringaste huruvida han
gillat hennes utflykter i verldslifvet eller om han skulle ha
föredragit ett mera husligt lif. Blott det kände hon, att
hon i senare fallet skulle hafva qväfts af sin evigt
brinnande oro. Dessutom borde svärmodern ingenting få ana
om hennes känslor, denna svärmor, som hon väl kunnat
gifva en förklaring, men som hon var för stolt att gifva
någon, innan hon fått förklara sig inför sin make. Om
svärmodern varit henne en huld moder, skulle hon utan
tvifvel hafva handlat annorlunda.

7.

Nyckeln finnes åter i dörren. Bikten.



Det var en afton i slutet af februari år 1856.

Amelie hade hört eller, rättare sagdt, kommit för att
höra en af dessa långa operor, som räcka till nära 11.
Också hade denna timme redan slagit, när hon — som fört
hem en vän, i hvars sällskap hon varit — inträdde i sin
egen boning, och genast frågade om hennes man var hemma
och om han superat.

Svaret lydde att baronen kommit hem från
middagsbjudningen redan före klockan 9 och att han genast lagt sig.

Amelie drack hastigt en kopp té och skyndade sedan
till sina rum, der hon — under någon förevändning till
kammarjungfrun- — snart blef ensam.

Hade hon väl glömt hvad det var för en dag i dag?

Långt derifrån.

Det var andra årsdagen efter balen... Man hade väl
haft baler äfven sedan, men de voro ej att minnas.

“Ändtligen“, sade den unga qvinnan till sig sjelf, i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free