Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han reste. Han skref aldrig, och några månader
sedan jag fyllt sjutton år, blef jag förlofvad med dig.
Säkert undrar du öfver att jag icke med min mor
rådgjorde om det förtroendet, som rörde Carl. Men jag
vågade ej detta, ty jag fruktade att om hon fått veta något
om denna scen, skulle hon kanske lagt ett tvång på mina
känslor och ansett mig ega några pligter till min kusin.
Jag teg således, men visste dock att en tredje person kände
min hemlighet att hafva på egen hand så godt som både
afslutat och brutit en förbindelse med Carl.
Denna person var vår husjungfru, hvilken jag icke
tyckte om, men som jag fruktade, emedan hon stod i stor
gunst hos min mor, emedan hon ville stå väl hos alla,
utspionerade allt i huset, framför allt mig, och emedan man
icke kunde ana huru hon använde sin kunskap. Hon var
derjemte — så oskyldig hon än såg ut — en mycket
intrigant varelse, som jag af instinkt undflydde, hvilket kom
henne att nästan hata mig, särdeles sedan jag, ehuru sjelf
så ung, seende hvad min mors sjuklighet ej tillät henne
märka, förebrådde henne sitt flyktiga lif.
Underrättelsen om min förbindelse med dig uppväckte
ett så vildt tumult i Carls själ, att han i första sinnesyran
reste från akademien och kom till vår gemensamma
slägting, min gamla tant, hvars egendom du vet gränsade
intill mina föräldrars. Nåväl, Georg, samma dag tillskickade
han mig ett bref, hvilket jag nog förstår kommer att tala
emot mig — men jag försäkrar dig inför Gud att hvad jag
här skrifvit, det är sanning.
Just som jag brutit och genomögnat de olycksaliga
raderna, kom Lottä, vår ofvan nämnda jungfru, in med
underrättelsen att du anländt. Jag kastade in brefvet i
byrålådan och flög ned emot dig. Ack, om jag haft mod att
just då vara uppriktig — men jag egde det icke.
Så snart du lemnat mig, skyndade jag tillbaka till mitt
rum för att sända min kusin ett par iskalla rader... Döm
om min fasa — brefvet, som han skrifvit, var borta! Om
du sett mig under sökandet derefter, skulle du tyckt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
