Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amelie gjorde allt i verlden för att på det mest
ogenerade sätt möta sin i alla afseenden oromantiske kusin
Carl, som råkat göra henne så mycket ondt, fastän han
var en af de hederligaste menniskor i verlden. Men hur
kunde hon, med hufvudet fullt af de närvarande
förhållandena och med oro för de kommande — på hvad sätt skulle
väl hennes man betrakta detta besök, som ej lät undvika
sig — hur kunde hon hjelpa att tvånget framlyste i det
sätt, hvarpå hon gaf honom handen, och ännu mer i de
få orden:
“Carl... nå, men att vi skulle träffas!"
“Hvarför i Guds namn, min kära Amelie, skulle vi icke
det? Aldrig kan du väl vara ond på mig ännu för en
enfaldig pojkdårskap! Jag får den äran att presentera mig
sjelf som en förlofvad man. Och hör, min snälla Amelie
— får jag icke gå med dig framåt gatan“ (han började
promenera bredvid henne, utan att äfvakta något svar) —
“jag har kommit till Stockholm för att möta min fästmö,.
som är här på en utflykt med sin mor. Och kan du tänka,
att hon är så svartsjuk att jag, besitta mig, blefve
upptuktad som en skolgosse, om hon finge minsta hum om att
jag i mina glada studentdagar blickat upp ända till min
sköna kusin! I fall derför, sedan ni blifvit bekanta, hon
söker utforska mina antecedentia i kärleksväg, så rör för all
del icke vid den strängen!“
“Att du är förlofvad, bäste Carl, gläder mig af allt
hjerta — men låt mig gifvä dig ett råd, väl grundadt:
Omtala allting för din fästmö, det må vara hvad som helst!“
“Åh, tusan, säger du det! Men hvartill skulle det
tjena?“
“Det tjenar till att befria dig från tusen gånger
svårare obehag, i fall hon får höra något småsqvaller efter ert
giftermål.“
“Jag skall tänka på det, kära du! Nå, du, som är ett
litet helgon, gjorde väl en grundlig bikt för din man, när
han friade till dig... och då fick väl jag sitta emellan?“
“Skämta ej, Carl, om dessa saker!“ svarade Amelie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
