Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hon var alltför ung att tala om sådana saker —
derföre misstrodde jag henne... Så kom herr Carl hennes
kusin, som också tyckte att fröken var den vackraste
menniska på jorden. Men inte tyckte hon detsamma om
honom — det är då säkert.“
“Huru kan du veta det?“
“Åh, käre baron, jag visste allting... Hennes nåd,
som mycket älskade att det giftermålet skulle gå för sig,
frågade mig ofta om jag märkte någonting. Jag spionerade
på dem för att göra mig vigtig för hennes nåd, men
aldrig märkte jag annat än att fröken var som is emot honom.“
“Han friade således aldrig?“
“Åh jo, det gjorde han hvar dag och timme, tror jag.
Och en gång höll han nästan på att få ja af henne, men han fick
det inte. Jag hörde henne med mina egna öron säga, att
hon nu visste att hon aldrig kunde älska honom och att
det inte var värdt att tänka på det mer — och då reste
han alldeles vild.“
“Talade du om det för hennes nåd?“
“Ja, det gjorde jag, och hon blef mycket ledsen; men
hon ville inte lägga tvång på fröken — och när baronens
tur kom, var hon väl belåten?“
“Men det brefvet, Lotta, som min mor...“
“Store fader! — känner baron till det... Ja, det stal jag
från fröken, och det har jag djupt ångrat.“
“Det har du också sagt min hustru.“
“Kors, i Herrans namn, baron vet då allting“
“Ja, men det fins ändå något, som jag ville veta —
hvem gick bort med frökens svar till hennes kusin? Han
har aldrig bekommit det.“
“Det är inte att undra på, för gunås jag vär så
inkommen i elakhet och intrikathet att jag gömde också- det
brefvet. Det var till mig fröken lemnade det — hon
misstänkte mig inte da... Men så mycket vill jag nu lägga
till för barons beskedlighets skull, att den saken inte skedde
af elakhet emot fröken... henne kände jag nog så väl,
att jag visste att hon inte skrifvit något, som kunde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
