Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne till nackdel. Men i min ömkliga enfald — jag
riktigt skäms att säga det — var jag mycket ond på herr
Carl, som alltid grufligt föraktat mig, och derför unnade
jag honom att sjelf bli föraktad, och det kunde inte
värre vara, tyckte jag, än att han blef utan svar.“
“Nog har du felat mycket, Lotta, och stält till det
som åtminstone icke varit godt; men om du nu är
uppriktig emot mig, förlåter jag dig gerna både på mina egna.
och min hustrus vägnar... Hvar gjorde du af brefvet?“
“Det är inte långt borta, käre baron — jag har det.
förvaradt i en halmlåda, som jag fick af min andre fästman.“
En glädjeblixt i baronens ögon sköt så hastigt fram,
att Lotta väl förstod, att hon hade åtminstone ett medel
att godtgöra hvad hon brutit.
Hon drog fram det lilla skrinet under hufvudgärden
— det innehöll hennes ungdoms käraste minnen — och
bland relikerna efter kärlek, synd och dårskap fans äfven
detta bref, obrutet och inveckladt i ett gammalt
tidningsblad...
Vi lemna nu denna scen.
Baron Georg var nästan qväfd af sinnesrörelse, innan,
han kom ut. Han hade lemnat en sådan summa på Lottas,
sjuksäng, att den räckte till icke blott för hennes
närvarande sjukdom, utan äfven för hennes korta tillfrisknande
och den sista sjukdomen — ty hennes lifs lampa
utslocknade innan årets slut, då en annan barmhertighetens engel
hennes forna matmor, satt vid hennes säng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
