Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de betala en 12-skilling hvardera af dagspenningen till
den, som kan gå in och ge barnungarna di och skötsel.
Så nog skall det bli utvägar alltid, bara vi komma så långt.
Mina tre barn, som jag har, ä’ redan så pass att de inte
gå mig på hälarna: de hjelpa mig alla redan. Den äldste
är 10 år.“
“Den lille puckelryggen, som jemt hänger på kryckorna,
är han också hjelpare?“
“Jojo men — han skall vagga och stoppa skedmat i
barnen, när jag är ur vägen. Och se’n kan han klippa alla
slags träd och hus, så att flickungarna hålla sig i stillhet.“
“Godt, madam Jansson, jag gratulerar till alla
resurserna, som hon väntar af resan. Men jag kan inte antaga
dem som goda för att börja ny långräkning. Hon kan ju
falla ifrån.“
“Jesus, så hård frun blifvit... Nå, så får jag väl
åtminstone, om jag lemnar pant. Jag har en dyrbarhet qvar
sedan min flicktid, min blå schal, som Jansson gaf mig i
fästningsgåfva och som jag sparat för riktig stor-nöd. Om
fru Olsson får den.“
“Hennes blå schal“ — magasinsfrun log tvetydigt —
“är den hemma?“
“Hvar skulle han annars vara — hvad menar frun?“
“Ingenting, madam Jansson... Jag hoppas att jag såg
felt, då jag i förra veckan var inne i skänkrummet hos fru
Lundgren, men nog tyckte jag att Jansson stod vid disken
med schalen under armen.“
“Min man... ack, lefvande frälsare, det är då inte
möjligt! Nog kunde Jansson ha stått der — han hänger
der gunås alltför mycket — men inte med schalen. Jag
tänker det var någon hoprullad blå väst, som han skulle
bära bort, för när han någon gång är hemma om qvällen
och inte är drucken, så gör han på skräddarlappning, som han
kunde ha god förtjenst på, om han ville.“
“Nå, det är möjligt att jag tog felt... Och för att nu
inte vara omensklig, så ska’ vi väl ha vår lilla räkning, med
det vilkor, förstås, att flickorna, som lemna in barnen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
