Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Tyst, begge två!“ uppmanade med bruten röst den
tredje af mödrarna. “Jag har i denna stunden haft en
tanke, som jag inte kan förtiga.“
“Hvad då för tanke, Sofia?“ frågade Mina.
“Jo, kanske är den tokig, men jag tycker att det är
så rysligt fasligt olyckligt att det inte för sådana här
stackars små kräk, som oskyldiga kommit hit till jemmerdalen,
skall finnas någon annan tillflykt än dödhål, der en i
månaden får betala minst dubbelt mot hvad en har i lön och
ändå se dem förtäras af svält och vanskötsel... Tänk, om
herrskaperna, som ha så många konstiga påfund för sina
pengar, ville samla ihop och bygga ett hus, der alla sådana
här frånfallna barn kunde bli upptagna och vårdade, visst
inte för vår skull, som illa gjort, utan för barnenas, som
också ä’ menniskor, hur eländiga de än ä’.“
“Det har jag aldrig förr tänkt på“, svarade Mina, “men
nog skulle det vara ett himmelrikets verk alltid. Det är
så grufligt grymt ått veta att en har så mycken skuld och
att den skulden gör en så gement elak... Jag vill inte
mer förhäfva mig öfver dig, Lotta vi ä’ tre uslingar,
som genom fattigdom blifvit bragta att söka hjelp af
hvarandra. Du, Lotta, ville lefva på våra barn, vi ville att de
skulle lefva på ditt, öch derför ska vi nu försona oss och
be Gud att han inte tillräknar oss alltför hårdt någondera
och att han tänker ut något bättre råd för andra, som äro
i samma fördömelse — gör han det, så ska sådana flickor
som vi inte behöfva lemna barnen till dem, som ha ett
eller ett par förut, och sådana stackare som du, Lotta,
blefve inte heller då så ofta frestade att göra sig födkrok
på sådant.“
De arma qvinnoma gåfvo hvarandra handen i
försonlighet, och stora tårar neddroppade öfver de små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
