191 (Stockholmsscener bakom kulisserna)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kall bädd, der tvenne små öfvertäckta kroppar, de
fremmande barnens, hvilade sida vid sida. Innan mödrarne
hade gått, hvilket just nyss skett, hade den strålande engeln
från himlen kysst de små ögonlocken tillsammans och
jublande burit barnens själar till frälsarens fötter. Men i
vaggan låg ännu ett lefvande barn, som dödsengeln lemnat qvar.
Kanske skulle det icke få följa de andra, utan som en
tvinsjuk planta med ringa must och merg draga fram en
sorglig tillvaro på jorden.

Vid vaggan med böjda knän låg madam Jansson och
söfde gossen, under det hon sakta gråtande läste den vers,
som hon alla aftnar brukade läsa för barnen, ett vackert
prof på den okonstlade poesien i fattigmans stuga:

”Det gick en engel kring vårt hus,
”han hade två, förgylda ljus,
”och Jesus bar han i sin famn —
”så somna vi i Jesu namn.”

Och nu sof barnet med lättare andedrägt. Modern reste
sig upp, knäböjde hos de små kalla barnen och läste äfven
för dem, medan hon för sig sjelf tilläde: ”De ska inte
anklaga mig — jag gjorde dem aldrig orätt: det var bara
nöden som tvang mig att upptaga dem.“

I detsamma hon steg upp, kom hon för första gången
under hela eftermiddagen ihåg sin man och såg sig nu
undrande omkring efter honom.

“Hvad i Herrans namn, käre Jansson, sitter du så för
... Jag känner dig inte rätt på ansigtet — stig opp. och
tala till mig... Du vet att jag gjort allt mitt till att dela
mig.“

“Ja ja“, svarade mannen, utan att resa sig, “nog har
du gjort ditt alltid.“

“Du nådens barmhertighet — är det något illa med
dig, Jansson lille... ja, det måtte det visst vara. Jag har
aldrig sett dig ha så besynnerlig färg!“

“Besynnerlig — hvad för besynnerlig?"

“Åh, nu vet jag: det grep dig för hårdt, då jag i dag
åtta dagar se’n förestälde dig huru allt detta samvetsbråk

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/stosc/0193.html

		Stockholmsscener bakom kulisserna / 191 (1884) Author: Emilie Flygare-Carlén Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|