Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himlastegen... Aha — här träffa vi en liten flicka... God
dag, kära barn.... bor du här?“
Den lilla flickan, som kunde vara högst 10 år, satte
på ett intagande sätt två fingrar mot underläppen och drog
den sedan ned så långt hon förmådde, till tecken af sin
djupa förvåning.
“Svara nu vackert — bor du här?“
“Ja-a!“
“Du är väl icke dotter till den finska frun?“
“Jag heter Hanna, och mamma heter Hanna.“
“Heter icke mamma mer än Hanna?“
“Jo, hon heter Johanna Malena.“
“Och hvad heter pappa då?“
“Jag mins inte nu på stund.“
“Är han död?“
“Det var längese’n som han söp hjel sig på en
lördagsqväll — och det var så bra att det bar till på en
lördag, sa’ mamma, för att hon fick tid att liktvätta’n på
söndag: hon bruka alltid snygga opp honom på sönda’n...
Åh, nu mins jag att han hette Anders — ibland mins jag
inte allt — och nu kommer jag också ihåg att han sa’ till
mamma: Tack skall du ha, Hanna Malena, nu skall jag
aldrig mera hindra dig!“ Den stackars lilla Hanna, som
var temligen snyggt klädd, tycktes vara helt förtjust åt att
hennes minne så väl bistod henne. Det hade eljest tagit
någon skada af de lidanden, som hon redan under sin tunga
barndom utstått.
“Ack, min Gud!“ suckade Fanny med en blick af
djupt deltagande på den lilla, som derjemte hade en helt
småförnuftig min. Derefter tilläde hon: “Din mamma har
då alltid mycket att göra?“
“Rysligt... men nu får jag ha nyckeln“, bifogade hon
med stolthet, så att jag slipper svälta och ha tråkigt som
förr, då jag var liten och fick ligga utanför tröskeln, tills
grannqvinnan kom och tog ned nyckeln och släppte in mig,
så att jag kom åt min matskål och mitt bröd.“
“Arma barn, så svärt du hade det!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
