- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
200

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Det var allt värre ändå, när jag var inlåst!“ forsatte
Hanna helt förtroligt. “Der bodde en stor pojke intill vårt;
och när han drog bort deras kista, kunde han få dörren
till vår stuga halföppen, och så stälde han sig der i
mörkningen med en hvit skjorta öfver hufvu’t och ett eldkol i
mun, och ju värre jag skrek, ju fasligare skrämde han mig
— ja, så att han skrämde mig till döds.“

“Det var en gement elak gosse... men lyckligtvis dog
du icke riktigt?

“Inte alldeles ... men sista gången var det nästan
riktigt, för jag var konvulsionsdöd.

“Min kära flicka“, inföll Julia, lika intresserad som
Fanny af denna lilla bit ur ett för dem okändt lif, “huru
käns en sådan död?“

“Jo, en får först en sådan sjukdom, som doktorn
kallar konvulsioner, och se’n mister en sansen, så en är som
stendöd, eller också kan en bli tokig — och det hade jag
blifvit, sa’ doktorn, om inte den unge herrn, som, bor der
ofvanför trappan, kommit att gå öfver gården och fått höra
mig skrika så grufligt. Han skaffa sig nyckeln, kom in till
mig, hjelpte mig och hemta sjelf doktorn.“

“Nå, gossen fick väl straff?“

“Ja, den unge herrn slog honom med rottingen, tills
hans mor sa’ att hon skulle stämma herr Edvin för
öfvervåld. Men doktorn tysta henne snart. Det var en sådan
snäll doktor“... och den stackars lilla varelsen drog läppen
allt längre ned mot hakan.

“Men hör på, lilla Hanna — hvem var den unge
herrn?“ frågade Fanny.

“Jo, det är han som bor i hörnet på trappan der
borta. Det är ändå en lång förstu’ utanför, der en kan se
genom glasrutan, som sitter i hans dörr. Han är så fasligt
vacker och så god — han har bott här snart ett år.“

“Brukar du se genom den rutan?“

“Ja, när inte gardin är för och när jag vet, att han
inte vänder sig om.“

“Men hur kan du veta att han inte vänder sig om?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free