- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
202

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Således, min lilla Hanna“, sade Julia, “är du nu stadd
på bortfärd... Se har har du till pepparkakor. Vi ha
visst uppehållit dig för länge?“

“Åh nej, jag hinner godt hem till klockan 2, då jag
hemtar hans middag hos finska frun.“

“Nå, se du kände ju henne ändå?“

“Ja, men jag var inte dotter till henne — mamma
går på murararbete.“

Hanna var redan på språng, då hon nödgades vända
sig om för att svara på frågan hvar finska frun bodde och
om hon vore ensam.

“Hon bor vid samma trappa som herr Edvin, men
högre opp!“ Och flickan flög bort...

“Det här är ju som en liten roman!“ sade Fanny och
tog första steget uppåt trappan. “Jag känner mig grufligt
intresserad för herr Edvin både i egenskap af språklärare
från Drottninggatan och lärmästare i Dufgränd för
bodgossarna... Ah, Julia, nu äro vi redan vid den lilla förstugan
— der är glasrutan på dörren“... tillade hon helt sakta ...
“Så mycket solljus som strömmar ut — det är väl fönster
midt emot.“

“Drag dig åt sidan!“ inföll Julia lika sakta. “Jag måste
bestämdt titta in.“

“För Guds skull, gör det icke!“ Fanny sökte hindra
sin vän, men det var för sent... Julias ögon hade nu
varit vid rutan, och den rörelse hon visade, då hon drog sig
tillbaka, hade det felet att så uppegga Fannys egen
nyfikenhet att hon, glömmande all sin blyghet, hastigt intog
den plats, som Julia haft.

Ack, det var en mycket sorglig anblick som mötte
henne!

I det lilla rummet, som, förutom en tarflig tältsäng,
ett bord, två rottingsstolar och en koffert, hade ingenting
annat än solsken att bjuda på, satt vid bordet på andra
sidan om fönstret en ung man omkring 23 år. Han bar
en bedröfligt sliten klädesrock och en dito i allo bedröflig
kostym: men hela hans person, särdeles ansigtets sköna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free