Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och besparingar, ens i sin stora välgörenhet, och det i trots
deraf att gamla vänner skrifvit, att arrendatorn på hennes
sista återstående egendom förstörde gårdens tillgångar på
skog och mycket annat.
Men att våga mer än ett aflägset påpekande om
nödvändigheten af vissa indragningar, skulle ej hafva gått an:
öfverstinnan var en manhaftig dam, som obesväradt kunde
ha stält sig i spetsen för sin mans regemente — hur
allvarsamt måtte hon ej då föra uppsigten öfver sitt hus, från
och med den gamla kusinen och systerdöttrarne ned till
pigorna och ifrån salig öfverstens stora hund ned till sista
individen i hönskolonien. Men härförutan förde hon äfven
ett skäligen strängt befäl öfver en gammal titulerad
assessor, som utgjorde ett nästan dagligt aftonbihang till
familjen.
Härom är att märka, att assessorn hade i sina
studentdagar varit informator i det förnäma hus, der öfverstinnan
var äldsta dottern. Naturligtvis blef han kär i den just
icke vackra, men hurtiga, glada och präktiga fröken,
hvilken med ett fullkomligt gensvar gäldade hans känslor. Men
hon var en resonerande ung dam, som ansåg att man rätt
väl kunde hjelpa sig igenom verlden utan någon vidlyftigare
roman, och i följd deraf gaf hon sin förtviflade älskare
tillkänna, att deras måste taga slut efter den korta tillvaron
af tre månader — ty noga räknadt, tjenade det till
ingenting att frammana alla de svårigheter, som blefve följden
af ett motsatt förhållande.
Älskaren var emellertid nog modig att vilja möta dem
alla, talande om hoppet om ett blifvande arf, om löften
och förbindelser i befordringsväg — men “sagdt som sagdt“,
sade fröken Oliva, och tilläde: “Älska mig så länge du
vill och kan... förbjöde jag dig det, skulle du anse som
en pligt att göra motsatsen. Hvad mig beträffar, så
glömmer jag icke min ungdomsroman — men deraf blir aldrig
annat än ett hederligt minne. Jag gifter mig i höst med
majoren på Raveby.“
“Har majoren friat?“ frågade älskaren förfärad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
