Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Har han pengar?“
“Inte öfver sig, men han får nog, när han börjar sitt
skrädderi här hemma. Du skall hushålla för honom, när
jag är på mitt arbete, och gå honom snällt tillhanda.“
“Men då får jag ju inte rå mig sjelf och passa opp
på herr Edvin? Mamma kan gerna låta det vara
alltsammans — jag har lefvat utan pappa så länge, att jag nog
hjelper mig ändå.“
“Vi ska inte tala på det du! Jag har alltid varit dig en
sådan mor, Hanna, som inte många barn ha. Mitt lag är
att hvarken gnata eller gräla, gråta eller bekymra mig.
Gud, som ger en barnungen, sörjer nog för, tänker jag, att
den sträfvar sig fram, om en hjelper lite till i barndomen.
Jag har ett godt samvete, och derför skall du nu löna mig
igen... Skulle nya pappa vara här, när du kommer tillbaks,
så nig vackert, tag honom i hand och säg som så här:
Nå, se nya pappa — mycket välkommen... kan du komma
ihåg det?“
“Ja, om jag ville, men jag vill inte.“
“Åh, du skulle skäms!“
“Var inte ledsen, mamma, jag skall lerka med mig...
Men kunde jag inte få säga något annat än välkommen?
Herr Edvin menar att det är syndigt att ljuga.“
“Skulle stjufdottern ljuga, om hon bad pappa vara
välkommen?“ ljöd i detsamma en gnällande röst från
dörren — och der stod nu en liten långnäsig man med
dinglande armar och dito händer, i hvilka han höll diverse
föremål, häntydande på en redan tilltänkt bosättning. På
högra tummen svängde pressjernet och på lillfingret en
snodd med gamla förrostade syringar.
“Räkna aldrig på flickan — hon är inte så fasligt
klok af sig!“ ursäktade madam Hanna Malena och sköt
fram en stol åt sin trolofvade, som, utan att gifva akt på
denna artighet, tvärt vände sig till barnet med de orden:
“Säg strax välkommen, pappa — och tag emot sakerna!“
“Sakerna kan jag nog ta, men jag kallar honom inte
pappa, för jag tycker inte alls om honom.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
